En sommarboende på Klädesholmen som i flera år krävt att Tjörns kommun skall avstå kommunal mark under en förrådsbyggnad som familjen äger har förlorat tvisten slutligt hos Miljööverdomstolen.
Tvisten vars bakgrund är en tio år gammal detaljplan har pågått sedan 2020 handlar om att fastighetsägaren äger en förrådsbyggnads intill sitt hus men där marken under och intill huset dels ägs av kommunen dels av en granne. Grannen har medgivit att fastighetsägaren får disponera deras tredjedel av marken under huset men kommunen har sagt nej och dessutom sagt upp ett arrendeavtal med fastighetsägaren. Det visar sig nämligen enligt kommunen att huset, som alltså delvis står på kommunal mark- används som gäststuga, alltså för boende vilket är förbjudet enligt detaljplanen.
Fastighetsägaren hade först begärt en fastighetsreglering för att kommunen skulle föra över kommunal mark till fastigheten men fått nej då förrättningen ställdes in. Därefter överklagade familjen hösten 2020 till Miljödomstolen och krävde helt enkelt att kommunens mark under huset skulle överföras till fritidshuset. Familjen ansåg att det var mdr lämpligt för hennes fastighet. Fastighetsägaren menade också att förrådshuset inte längre användes som sjöbod vilket man talar om i detaljplanen. Därför borde marken under och intill förrådshuset föras över till fritidsfastigheten.
Tjörns kommun har sagt blankt nej till marköverföringen eftersom fastighetsägaren både utnyttjat boden som gäststuga i strid med arrendeavtalet med kommunen och dessutom har man inte kunnat enas om en lämplig taxa för upplåtelsen. Fastighetsägaren har inte heller respekterat kravet att marken kring boden utgör allmän plats.
Fastighetsägaren fick nej av Miljödomstolen till marköverföringen men gick vidare till Miljööverdomstolen i Stockholm som i dagarna också sagt nej till att den kommunala marken överförs
Överdomstolen konstaterar bland annat att det inte är okej att föra över mark till fastigheten eftersom detaljplanen säger nej till att huset på ofri grund används för bostadsändamål. Därmed anses den här långdragna marktvisten slutligt vara avgjord.
Fastighetsägaren får nu också betala kommunens rättegångskostnader och advokatkostnader som uppgår till över 50.000 kronor i de båda domstolarna.
